this is not a virgin diary

jag kommer aldrig aldrig aldrig växa upp.
jag blir alltid lika nojjig så fort någor händer.
japp ni vet det, jag och jonathan. jag blir ju helt hispig av sånt här, att gå runt i ovisshet, undra. tycker han om mig? kommer han ringa om en minut? ska jag ringa honom? åker han iväg över jul även fast det står att han ska till hard rock café på juldagen? jag blir ju hispig.
något jag måste lära mig är att han är jättelångsam på att svara på sms. det tar ungefär 12 timmar eller mer. även om man svarar direkt när man får det.

sophia sa något smart eller många smarta saker
fickm ig att tänka, precis när jag kom fram till att jag ska skita i honom så svarar han på smset jag skickade för ett tag sedanoch var trevlig som vanligt, frågade hur jag mådde och hur det gick på nya jobbet. så typiskt, nu sitter jag i samma sitts som innan.
japp som sagt jag växer aldrig upp.

elin du får gärna komma hem och fira jul annars om det suger extremt?

ja jag sitter och öppnar min mobil för att se om jag fått sms, även fast jag veta att jag inte fått det.
tittade på en bild av honom från åttans skolkatalog, men så söt han var där. nu är han mer snygg. vad tidenkan göra med folk. så här några år senare, vem skulle kunna gissa att hanoch jag skulle dansa tätt och hångla i min säng tills vi somnade. ingen skulle jag tro.

nu längtar jag tills 6 januari, då kommer han hem i en vecka. vi ska åka skridskor tillsammans i kungsan. (det var hans idé inte min)
nu sa han hej på msn, måste sluta och helt koncenterara mig på att vara såld på honom
over and out